Stiga har precis lanserat sin senaste beläggning: DNA Dragon Power.
Med en klibbig yta och en svamp på 2,15 mm (samma som Hurricane 3 Neo) är det helt klart en hybridbeläggning. Detta passar också väl in i den nuvarande trenden, där beläggningar generellt sett ska vara så hårda och klibbiga som möjligt.
Denna serie av beläggningar (som finns i 52,5, 55 och 57,5 versioner) skiljer sig dock genom att ha en betydligt mer porös svamp än andra hybridbeläggningar. Hur detta påverkar spelegenskaperna finns det egentligen bara ett sätt att ta reda på – den måste testas.
Just nu känns det nästan som ett måste att använda ett Cybershape-racket när man spelar med Stiga-beläggningar. Självklart fungerar de säkert utmärkt med många andra racketar, men för testet använde jag ett Cybershape Wood. Det var också en bra matchning, eftersom racketen spelar som många andra OFF-racketar utan artificiella skikt (som kolfiber osv.).
I forehand hade jag Stiga Dragon Power 55, och i backhand Stiga DNA Dragon Power 52,5.
Det första jag lade märke till när jag började spela var att racketen kändes relativt tung – troligtvis för att beläggningarna i sig väger mer än genomsnittet. Detta påverkar tajmingen en aning, men kräver bara en liten anpassning.
I backhand var det tydligt att beläggningen var betydligt lättare att pressa och blockera med jämfört med andra hybridbeläggningar. Faktiskt så pass mycket att det inte skulle förvåna mig om Truls Möregårdh byter till denna så småningom. Att den är enklare att pressa med beror antagligen på den mer porösa svampen, som ger en mer direkt bollträff. Överlag var jag riktigt nöjd med beläggningen på backhand, där jag kände att min defensiv var oerhört stabil utan att jag behövde kompromissa med kvaliteten i mina offensiva slag.
I forehand fick jag dock inte riktigt samma positiva känsla. Kanske handlar det om tillvänjning, men jag upplevde att beläggningen allt för ofta inte greppade bollen ordentligt. Det är förstås bara min upplevelse, men jag lyckades aldrig riktigt bli vän med den. Vid servemottagning tyckte jag också att den ibland var lite för snabb när jag ville lägga korta bollar. Sammanfattningsvis var det ingen fantastisk upplevelse för min del, men eftersom beläggningen är ganska annorlunda från NUZN 55, som jag normalt spelar med, kan det mycket väl vara så att andra spelare med en annan teknik kan trivas bättre med den.
I slutändan tycker jag att det är väldigt spännande att STIGA vågar testa en annorlunda typ av hybridbeläggning, och jag är helt säker på att vissa spelare kommer att älska den – kanske särskilt i backhand.
